Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— i)’t} —
EDVARD.
Så stor är den för mig.
prosten.
Jag hade kunnat svära
Att mera manligt dock din korg du skulle bära!
Är det väl nu förnuft och praktisk sans uti
Att ta* sig så utaf ett kantradt frieri?
Derför att älskarn har en liten motgång pröfvat,
Derför att brukspatron sin fadersrätt utöfvat,
Har du väl rättighet att fegt fly härifrån
Och sjelfviskt glömma bort din skyldighet som son?
Kolt bar du en dag förr än du bar friarfracken
Och detta för din mor nu skulle blifva tacken?
FRUN.
Det är ej tal om mig, men blott om Edvard!
prosten.
Nej,
Ursäkta mig, fru Sten! ert inkast duger ej!
Här är just tal om er; jag lägger största vigten,
Som prest, i denna sak, just uppå barnapligten;
Han har ej minsta rätt att fara bort så der
Och ensam lemna er på gamla dagar här;
Hvem vet hur lång er tid kan än på jorden blifva?
Det vore ju ett brott att så er öfvergifva
För sårad stolthets skull; ty tar er son reson,
Så svarar jag, som prest och vän, för brukspatron.
EDVARD.
Hvad kallar ni reson?
PROSTEN (sätter sig vid bordet).
Här, som i alla lägen,
Att taga sitt förnuft till följesven. på vägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
