Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej menniskan, min son, är ämnad till att bli*
Ett väsende af luft och månskenssvärmeri;
Det der förlåtas kan uti de unga åren;
Men när, som du, man har uttrampat barnaspåren
Och blifvit karl och kär och kan en framtid fa,
Så har man ingen rätt att resonnera så.
Man lefver minsann ej af rosor blå och röda,
Man måste, kära du, ha’ husrum, kläder, föda,
Och kan man få det der uppå ett hyggligt vis
Så skapar man på jord sig re’n ett paradis,
Och det är ingen synd att pyssla väl om magen,
Blott det sker med respekt för samhället och lagen.
EDVARD.
Det der är en moral, som jag ej hylla kan,
Ty främst stå hjertats kraf hos hvarje redlig man;
Att sälja sig för guld, att fria blott för maten
Ar ej att bli en man, om ock en man i staten.
FRUN.
Men, Edvard! så var dock väl prostens mening ej,
Han klandrar blott att du så genast svarat nej;
Herr prosten pröfvat har långt mer än du af lifvet,
Och saken bör ses strängt; men icke öfverdrifvet.
EDVARD.
Det möjligt är, min mor; men lifvets paradis
Jag aldrig ansett falt för något godtköpspris;
Och bättre, synes mig, är då att landsflygt välja
Än att sitt bättre jag och att sin heder sälja.
PUOSTEN.
När jag var ung, min vän, så tänkte jag som du,
Men är det orätt att mer klokt jag tänker jm?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
