- Project Runeberg -  Carl Fredrik Dahlgren, hans lif och diktning.En litteraturhistorisk studie /
12

(1903) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Knut Fredlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han kan ej bedja. Tolfslaget dånar från den åldriga domens torn.
Ingen suck, ingen tanke rör sig inom hans själ; han ligger sluten
liksom i en dödsslummer.

»Då flög en blixt genom rymden af mitt inre, töcknet
förskingrades, det klang som ett orgelspel, en dufva for mellan solen och
stjärnorna och på en silfversky såg jag min moder, vinkande och
varnande. Några tårar föllo såsom silfverpunkter från hennes kind ned
på mitt bröst. Jag uppspratt, synen var försvunnen».

Friden återkommer så småningom till hans själ; han ser en
blidkad fader i höjden och lätt och villigt stiger bönen mot himmelen.

I föräldrahemmet hade såsom vi sett af det föregående en varm
religiositet varit rådande och ett religiöst behof förde Carl Fredrik med
sig ut i lifvet. Den unge Nahum hade under den första veckan af
sitt vistande i lärdomsstaden, då så många nya intryck trängde sig på
honom, glömt sina fromma vanor i hemmet, han hade ej med någon
bön invigt sitt dagsarbete eller sin hviia; när han så den första
söndagen i skolarernas krets står på gången i den gamla domkyrkan, slår
samvetet honom. Han ser sin mor förebrående nalkas och
sammanknäppande sina händer ber han till höjden om tillgift. Djupt griper
honom predikantens utläggning af ämnet om den störste i himmelriket
och i denna stämning lämnar han kyrkan. Det förundrade honom
mycket att ej finna samma rörelse hos sina kamrater, af hvilka tvärt
om en och annan till hans stora förargelse härmade predikantens
manér.

Om den undervisning Dahlgren åtnjöt i hemmet, veta vi ej
mycket. Troligen har han haft informator[1] och det har kanske gått
honom som den lille klipske gossen i den lilla älskvärda dramatiserade
idyllen Informatorn och discipeln, som hade så svårt att lära sig att
deklamera mensa[2]; kanhända har han äfven liksom Nahum läst latin och
grekiska för kyrkoherden i församlingen. Hans förkunskaper kunna
emellertid ej ha varit alltför ringa, ty när han kom till Linköping i sept.
1801, alltså efter fadrens död, intogs han i trivialskolans tredje klass.

*




[1] 27 april 1823 skrifver han från Linköping, där han vistas i och för
pastoral examen: “Min forne informator, Kalén, skall fram och jämväl
disputera på samma gång som jag. Få se, hvem som får skämmas för den
andre“. Hammarsköldska brefv. K. B.
[2] Talltrasten 1842. Omtryckt S. A. 1875 II, 419.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:06:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dahlgrencf/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free