Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårterminen 1808 bo de båda vittert intresserade gymnasisterna
på samma ställe; genom den dagliga samvaron ha de kommit
hvarandra allt närmare, och en varm vänskap synes ha förenat dem, en
vänskap, som varade lifvet ut, huru olika deras lynnen än voro *). Det
finns i behåll ett bref från Dahlgren till vännen af den 28 aug. 1811,
skrifvet, medan den förre var informator på Kungsör, som ger oss en
god föreställning om den tillgifvenhet han hyste för honom. Det är
på samma gång synnerligen målande för den unge studentens lifliga
lynne. »Bäste vän! Nyss hemkommen från en resa och därpå sjuk,
omgifven af ensamhet och ledsnad, fattar jag till pennan för att
till-skrifva dig. Men tillåt mig dessförinnan fråga: Hvad är orsaken till
ditt dröjsmål med bref? År jag bortglömd? År det då så besvärligt
att skrifva några rader till sina vänner? Hur är det rimligt, att
Son-dén på fyra månader ej tillskrifvit Dahlgren? Skyll ej på göromål!
Adressen har du vetat. Säg icke heller, att du bortglömt, det jag skref
dig sist till. Sondén, har jag förtjänt ett sådant förhållande? Hvad
är anledningen därtill? År du ond på mig? Hvad har jag då gjort,
som förtjänt din ovänskap? Egensinnige varelse, har du blifvit
hög-modig eller dum eller ovålig eller hvad skall jag kalla det? Var mitt
sista bref stötande? Är du grillfängd? Lefver du mera nu för poesin
och drömmer bort hela världen? Kära Sondén, det är ju ändå så
besatt att kunna vara så försumlig; jag vill intet vara ovettig på dig, men
du har förtjänt en varning. — Nog härom —».
Denna termin inträffade en händelse i Linköping, som gjorde
starkt intryck på sinnena i den eljest så idylliskt lugna provinsstaden
och helt säkert äfven väckt de båda vitterhetsälskande ynglingarnas
uppmärksamhet. Sedan febr. samma år pågick kriget i Finland; och fastän
nog trots den rådande hemlighetsfullheten i politiska ting ett och
annat om Sveriges brydsamma ställning kommit till gymnasieungdomens
kännedom, tog man saken med ro, öfvertygad om, att kungen nog
skulle ställa allt till rätta. Men den 2 april 1808 utkom en kunglig
förordning, som kallade till vapen alla ynglingar från 18 till 25 år,
det s. k. landtvärnet. En vacker morgon kort därefter uppläste rektorn
efter slutad bön på gymnasium ett ämbetsbref från brigadchefen af
innehåll, att de gymnasister, som därtill ägde lust och fallenhet, kunde
få officersplatser vid landtvärnet. Trots rektors afrådan — han
före-speglade bl. a. modifikationer i den utkomna stränga förordningen *) —
var det flere som följde uppmaningen, bland dem vår vän Hultin.
Slutet af maj bröt brigaden upp med Åland som närmaste mål. Upp-
’) Vid Sondéns död 1837 skref Dahlgren en dikt, om hvilken Atterbom
yttrar: “Hjärtligt tack för dina vackra och bokstafligt sanna verser öfver
vår bortgftngne v«n. A. till D. ,s/, 1837 D:s brefv. K. B.
*) Skolordningen af &r 1807.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
