Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svaghet för det minutiöst utarbetade och för omskrifvande uttryck.
Äf-ven romantikens flykt från denna världen, detta lifvet, som endast är
en’| feberdröm, till »den glada värld, som bortom döden randas», där
»den frälsta anden badar i salighetens ström», möter oss redan här.
Dikten genomandas äfven af en religiös, öfversinnlig ton, som
eljest är främmande för denna tid.
Trots dessa nya anslag erinrar dock grafsångens retoriska stil och
ett och annat i ordvalet — »eliseiska hamnar» — samt
personifikationen af abstrakta begrepp såsom dygden om den valerianska stilen.
Akademiskt pessimistiskt klingar äfven ett ställe som det följande:
Hvart år, som slår på tidens hemska ur
en pil från ödets koger är som mördar
och Dygden är en grusad tempelmur,
som kännarn blott för ålderdomen vördar.
Mycket inflytande af den nya poesi, som härmed förebådades,
spåras, som sagdt, icke i Dahlgrens och hans kamraters vittra öfningar.
Atterboms egna uttalanden skulle dock låta oss förmoda något annat.
Han skrifver: »Har jag berättat, att man redan börjat imitera mitt
manér? Enelius har i Linköpingsbladet författat en elegi, där han sökt
likna mina tournurer, bilder och konstruktioner» — observera hvilken
vikt Atterbom lägger på detta! — »i Nänien öfver Ekmarck. Jag blef
förvånad, när jag läste detta stycke, som i vissa verser var en vålnad
af min skaldekonst. Sondén, som var här, upplyste gåtan» 1).
Den dikt Atterbom afser finnes i bladet för den 3 juni (n:r 44),
införd »på trägen begäran». Titeln återfinnes äfven i ett register, som
är bevaradt i Sällskapets för vitterhet handlingar. Att författaren
känt Atterboms dikt är tydligt: särskildt uppslaget erinrar afgjordt om
denna. För öfrigt inskränker sig likheten till ett och annat uttryck.
Den klena dikten är eljest alldeles genomträngd af den gamla
surdegen. Också visar sig författaren vara densamme, som skrifvit odet till
dem, som af ärelystnad söka ett odödligt namn. Att försöket att följa
Atterboms nya skaldekonst i spåren slagit så illa ut visar bäst, huru
fast man i denna krets ännu hängde vid det gamla.
Intressant är att se, hvilken ståndpunkt dessa ynglingar intogo till
tidens stora politiska frågor. De voro napoleonshatare, liksom den
svenska romantikens män i allmänhet, särskildt Auroraförbundet.
Atterbom sjunger i sin minnessång öfver Ekmarck:
»Du ser ej mer en fräck Barbar
i kedjor slå en jord, som blodig bäfvar;
du ser ej falla Frihetens försvar,
dess dödspust ej omkring ditt öra sväfvar». *)
*) A. trän Åsbo till Palmblad den 27 aug. 1809. Böttiger o. a. a. s. 456.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
