Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej; möjligen är det minnen från denna såsom det vill synas
synnerligen glada tid som gå igen i dikten Till riksdagsmannadottern f. d.
»liten Charin», nu mer den stora, på hennes bröllopsdag, skrifven så
sent som 1841 1).
Poetiska öfningar hafva alltjämt sysselsatt honom. Sommaren
1810 läses i Norrköpings tidningar (n:ris 59 och 60 för den 25 och
28 juli) ett poem, undertecknadt med hans vanliga signatur. — 1 — n;
dikten, som kallas Theodor och Elina, är ett klent försök i pastoral
balladstil, som på grund af formell oförmåga hos den unge
författaren flerstädes är nästan obegripligt. Konsten att berätta
sammanhängande och intressant har han ej heller ännu hunnit lära sig. Om jag
ej misstar mig, har Dahlgren lockats att pröfva sina krafter på en
sentimental ballad efter genomläsningen af en öfversättning af Höltys
Adelstan och Marie, som redan finnes tryckt i Sommarpromenaden för år
1799. Så rysligt som dennes dikt är icke Dahlgrens försök. Han
sjunger om fiskaren Hilldur(!) och hans dygderika dotter Elina, som
i stilla menlöshet skötte sina hjordar. Den käckaste bland bygdens
herdar var Theodor, en äfvenledes dygderik, modig och trofast ung man.
Då vårens fest en gång firades, var Elina drottning och Theodor kung.
För att åse folkets lekar hade äfven en del herrskap kommit tillstädes,
bland dem herr Adelstan, som var den skönaste af alla men tyvärr
hade ett nedrigt hjärta. Vid första anblicken af Elina grips han af
kärlek till henne och slingrar öfvermodigt sin arm om hennes lif; hon
befrias emellertid af Theodor och följer sin far hem, gripen af dystra
aningar. Hennes älskade söker någon tid efteråt från brant till brant
två vilsegångna får; han nedstörtas af den hämndlystne Adelstan, som
emellertid själf följer med i fallet och krossas, medan den andre ännu
har så mycken kraft kvar, att han kan uppsöka sin brud för att dö i
hennes armar. Hon följer honom i döden.
Någon vålnad förekommer inte, hvilket annars ansågs vara så
godt som oundgängligen nödvändigt i den förromantiska, från
Burgers Lenore *) utgående konstballaden. Det enda, som skulle kunna
få namn af öfvematurligt, vore väl en ryslig uf, som skrämmer Elina
med sina olycksvarslande ögon och sin hemska sång.
Det enda anmärkningsvärda i dikten är för öfrigt den
vårskildring, som där förekommer. Den är idyllisk och stilla, ej alls
dityrambisk såsom hos den mognade natursångaren. Redan nu kastar
författaren en längtande blick tillbaka på sin barndom.
Af detta obetydliga försök framgår med full tydlighet, att
Dahlgren ännu icke har en aning om, hur poesien borde vara beskaffad
enligt aurorabrödemas program.
*) Talltrasten 1842.
*) (jfversatt af Kullberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
