Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känt, har dock ej varit hans förebild; däremot visar han sig påverkad
från andra håll. Det är ju visserligen möjligt, att något minne ur
barnaårens sagoskatt föresväfvat honom, men till sin allra väsentligaste
del hvilar tydligen »Gossen» på litterära intryck; detta poem är i själfva
verket en ganska god profkarta på de nya strömningar, som nu göra
sig gällande i den svenska dikten, och har ur denna synpunkt anspråk
på vårt intresse.
Dahlgren visar sig här påverkad icke blott af poesien i Fosforos
och i Poetisk kalender, hvars första årgång utkommit i dec. 1811, utan
äfven af den götiska riktningen inom samtidens nya lyrik, Geijer
(dikten om den bergtagne Svegder *) och Ling (Gylfe * 2). På detta
senare inflytande kan knalleffekten med Thor i sista strofen bero; men
också i den fosforistiska poesien får den nordiska mytologien ofta
paradera. De många adjektiven på —an: bergigan, mossigan kan
Dahlgren ha fått från båda hållen: denna arkaism hade ju upptagits ur
folkvisan. Men versformen för tanken på Geijer och särskildt sådana
dikter af honom som Den siste skalden och Den siste kämpen. De
dialogiska partierna i »Gossen» äro nämligen skrifna på ett kortare,
mera oregelbundet, ehuru visserligen, i motsats till förhållandet hos
Geijer, rimmadt versmått. Öfverhufvud har dennes äldsta diktning i
synnerligt hög grad inverkat på den samtida och senare svenska
poesien, hvilket under framställningens gång ytterligare kommer att visa
sig. Följande ur den dialogiska delen af poemet kommer en att tänka
på Ling (Gylfe):
Hvi, gosse så skön,
Du gråter i kvällen
på skäggiga hällen
mot frostiga sjön?
Som norrskenets strimma
ur dunkel och dimma
på glanskisen står,
så blänker din tår
på bleknade kinden,
omsusad af vinden.
Bilden är för resten tagen ur Lidner.
Höstterminen 1812 är Dahlgren åter i Upsala, där han studerar
filosofi s); äfven denna termin öfvar han sig dessutom vid seminariet
i predikokonst och utgår med betyg den 27 nov.: detta synes att döma
efter anteckningar i seminariets album ha varit Fullt försvarlig, alltså
ett godt approbatur. Till årets Poetiska kalender, den andra i ordnin-
*) Iduna I (juli 1811).
2) Lyeeum I (1810).
J) Tabellboken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
