Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»och stämmer de sånger, som kungssonen slår
på fadrens odödliga harpa».
När människan, sviken af sin egen kraft, förtviflar och ber om
styrka ofvanefter, då sänder Gud tron och poesien till henne —
religion och poesi äro ju i sin fulländning detsamma enligt romantikens
teori —, som komma henne att förlika sig med lifvet. Men blott till
en tid. Hennes hemlängtan kan icke döfvas.
Ej heller i denna dikt är Dahlgren alltid lycklig i sin
personifi-ering. Den första svennen, luften, är t. ex. närmast en personifikation
af vårvinden, och den andra är egentligen icke någon bild af vattnet
utan fastmera dess gudomlighet 1).
Det allegoriserande manér, i hvilket Dahlgren sålunda allt mer
arbetat sig in, innebar tydligen för hans poetiska utveckling en afgjord
fara. Det var därför betänkligt, att Hammarsköld så oreserveradt
berömde hans försök i denna stil. I recensionen öfver Morgon och
Afton samt Konungsbamet *) blandar sig dock bland de stora
lofor-den — »kvickhet i uppfinningen, rikedom och smak i omamentema,
träffande fyndighet i teckningen och en bländande klar färgblandning» —
ett skyggt klander: liksom skaldens föregående allegoriska kväden lede
äfven dessa något af en viss kall enformighet. Han kunde hafva tillagt
en varning om försiktighet vid allegoriens användande, men därtill var
han själf alldeles för mycket fången i sina teorier om den allegoriska
diktartens förträfflighet s).
Att Dahlgren flitigt studerat fosforistemas diktning, särskildt
At-terboms och Elgströms, torde hafva framgått af det föregående. Ej
blott i motivval, äfven i enskilda uttryck — det skulle bli för
vidlyftigt att framhålla dem alla — visar han sitt beroende af dem, framför
allt Atterbom. Redan nu synes han emellertid ha gått till den tyska
litteraturen — språket har han antagligen liksom Sondén lärt i Upsala —;
af Novalis torde han hafva tagit någon kännedom och läsningen af
honom, som såg personligheten i allt existerande och med fin takt
förstod att ge mänskligt lif åt det liflösa, har ej kunnat annat än stärka
hans böjelse för naturpersonifikation och hans förkärlek för allegorien.
Äfven annan tysk] litteratur har han möjligen läst: år 1811 hade ju
*) Omtryckt i S. A. 1847—48 I b. 187.
*) Svensk Litteraturtidning IJ/, 1815.
*) Ännu 1821 berömmer Nya skolanB kritik denna Dahlgrens tidigare
allegoriska diktning, särskildt Solens dröm. Svensk Litteraturtidning 12 mars
1821. Dä såg Molbech, Hammarskölds danska motsvarighet, klarare i denna
fråga; han yttrar åpropos Ling: “Att han tillika öfverlämnat sig till en
nästan uteslutande predilection for allegorien har skadat hans verkligt
plastiska, poetiska egenskaper (Kort öfversikt af de särskilta epokerna i Svenska
National-litteraturens historia Stockholm 1817, s. 112). Äfven Atterbom hade
åtskilligt att invända mot dennes allegorier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
