- Project Runeberg -  Carl Fredrik Dahlgren, hans lif och diktning.En litteraturhistorisk studie /
79

(1903) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Knut Fredlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Redan nu har han kändt denne, såsom framgår af ett af brefven till
Hammarsköld. Hos familjen Malmerfelt — husfadren var gift med
en dotter till en af Bellmans närmare vänner, handelsborgmästaren i
Stockholm Oldenburg — har tydligen skaldens minne hållits vid lif
under en tid, då hans rykte fördunklades af de sedelärande
dryckesskalderna på modet; här ha nog äfven hans skrifter, som eljest vid
denna tid voro svåra att öfverkomma, varit för Dahlgren tillgängliga[1].
Det är dock först under stockholmstiden som inflytande från
fredmanssångaren skönjes i Dahlgrens diktning.

Möjligen har vår skald äfven läst Cervantes Don Quixote — se
ett af brefven till Hammarsköld[2]!

I sitt ofvan nämnda bref af aug. 1814 säger Atterbom, att
Dahlgren gjorde mycket rätt i att med ifver vinnlägga sig om spanskan.
»Jag önskar,» tillägger han, »att Du må bli just grundlig däri för att
sedan bli dina vänners läromästare». Om detta Dahlgrens spanska
studium känner jag för öfrigt ingenting. Emellertid finnes bland hans
handskrifter i Kungliga biblioteket en öfversättning af en portugisisk
sjömanssång, skrifven, vill det synas mig, af Dahlgrens hand. Den är
rättad af en annan (Rask? — om detta är riktigt, hör den alltså till
stockholmstiden). Att vår skald sökte tränga in i den pyreneiska
halföns diktning är ett ytterligare prof, utom de förut redan kända, på,
hurusom Nya skolans män foro på upptäcktsfärd till olika länders
litteraturer för att göra nya landvinningar.

*



Dahlgren räknas numera till fosforismens fasta stab och Atterbom
skrifver om honom till Afzelius: »Det gläder mig, att Dahlgren nu fått
plats i Stockholm, i omgifningen af mina vänner, hvilkas umgänge utan
tvifvel bör vara honom i alla afseenden fördelaktigt. Han har af
naturen mycket anlag till skald och hittills hafva blott armod och trånga
landspræceptorsförhållanden motarbetat hans utbildning. Jag
rekommenderar honom på det högsta till dig och till alla dem af dina
bekanta, som på något vis intressera sig för mig och mina önskningar.
Han är liksom alla de, som mest lefva i fantasien, ett godt naturbarn
och föga skicklig att med sluga uträkningar själf hjälpa sig fram i världen[3].

*



[1] I Bellmanska sällskapets handlingar meddelar Dahlgren senare en
anekdot om Bellman, som fru Malmerfelt berättat honom. Ahnfelt
Bellmanska sällskapet, Humoresker och Silhuetter s. 85.
[2] Tiecks tyska öfversättning utkom 1799—1804; Stjernstolpes svenska
först 1818-19.
[3] A. till A. juli 1814. Ahnfelt L. F. Rääf och. hans litterära
umgängeskrets s. 376.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:06:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dahlgrencf/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free