Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltså en mytisk historia. Ty fasthållandet af utvecklingens synpunkt
vid naturbetraktelsen hade till följd, att denna lärodikt gärna blef mytisk
såsom i gångna tider, hvars heliga naturvishet filosofien nu upplifvat1),
d. v. s. söker i berättande form skildrar naturtingens uppkomst och
sålunda klargöra deras väsen, hvarvid analogien med mänskliga
föreställningar och känslor, såsom naturligt är, med styrka tränger sig fram.
En sådan dikt var Dahlgrens Solens dröm, som vi erinra oss från det
föregående; äfven denna period erbjuder dylika. Månens födelse t. ex.
står Solens dröm mycket nära, ja, synes rent af såsom en upprepning
af det motiv, som då kom till användning, hvarför den också afgjordt
förlorar i intresse i jämförelse med den äldre dikten. Månen är en
symbol för kärleken liksom i Solens dröm för trånaden, den har
emellertid en tidlig upprinnelse och skalden lyfter på förlåten, som döljer denna.
Ensam, stum och molnomfluten
uti vida rymden satt,
i sitt mörker innesluten,
fröjdelös den sorgsna natt.
Stormarne kring henne tjöto,
åskorna kring henne röto,
intet ljus spred västerns rand,
intet skimmer österns brand.
Solen varkunnar sig öfver henne och sänder sin son, som
framgår ur hennes sköt. Denne son är månen, den silfverlockige, hvilken
såsom make förenas med natten. Hon strålar af glädje, ty den
guda-födde hvilar vid hennes elfenbarm. Vid hvarje kyss hon ger honom
födes en ros, som glänser fram på fästet.
Glans från stjärnors blick nedströmmar,
ljufva syner, blida drömmar
omkringsväfva med sitt ljus
magiskt nattens klara hus.
I själfva verket ger ju skalden i denna dikt äfven en mytisk
förklaring af stjärnornas uppkomst. En del stjärnor funnos dock förut.
I dikten Rosen och liljorna kommer emellertid turen till stjärnorna.
Grundtanken i denna är redan angifven i romanen Aurora, där en af
personerna yttrar: Sol, är du redan försvunnen? Du flyr för min blick,
ditt hjärta brister vid den olyckliges åsyn och söndersplittrar sig i tusen
stjäAnor, som uppglindra på horisonten *).
‘) Atterbom i Förordet till andra uppl. af Poetisk kalender för 1812
och 1813 (1816).
’) II 144. Jfr Atterboms sonett Stjärnorna, en öfversättning ur
Cal-derons Den ståndaktige prinsen, där dessa kallas
“de klara bloss, dem vandrarn ser förvånad
och gömda soln med efterglansen föder. Fosforos 1810, 272.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
