Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna yngling är tydligen vattnet eller dess elementarande, om
man så vill; och det vill synas, som om Dahlgren härmed också menat
den ursprungliga, glada, omedvetna naturen, den drömmande
oskulds-tiden, som skådande mot fästet anar sitt ursprung:
»ur vattnets grund den ser mot himlen opp»,
en yngling, som sofver vid lifvets strand.
Längre bort skönjer Aephiel ett skyhögt berg af diamanter: i en
sal mötes hans öga af »ett lik af marmor», som hvilar på en sarkofag,
samme yngling, som Aephiel nyss skådat. Öfver liket höjer sig ett
underbart träd, en symbol af mineralvärlden, som så att säga är den
dödes attribut, ty denne, »en förstenad ängel», är tydligen den
mine-raliska världens ande.
På sin vandring kommer siaren så till en park, där samme yngling
hvilar, snärjd i rosenbojor. Djupa suckar tränga ur hans bröst och
han rodnar och bleknar om hvartannat liksom i feber. »En tår stod
i hvar blommas blida öga». Åfven Aephiel gråter öfver honom liksom
öfver den döde på sarkofagen. Denne yngling är den vegetabiliske
anden, växtvärldens representant.
En guldchar för Aephiel till en ödslig skogstrakt, en uppehållsort
för allehanda djur. Högst på berget ligger samme yngling i dvala,
men emellanåt slår han upp sitt öga och ser sig förvånad omkring.
Kring honom ler en högre himlaglans och hans läppar röra sig liksom
för att tala. Vid Aephiels maning till honom att vakna sjunger det
rundt omkring:
»Ån fyra tider så han hvila skall
betungad utaf sömn på klippans hall».
Men när den långa drömmen är drömd till slut, kommer räddaren
från himmelen med frälsningens budskap. Ynglingen vaknar och närmar
sig dem, som ännu sofva; hans kyss väcker dem och alla fyra smälta
samman till en enda kropp.
Denne fjärde yngling är djurrikets representant, den animaliske
anden, hos hvilken en gryende medvetenhet är väckt.
Synen är försvunnen. Då Aephiel blickar ned i vågens yta, ser
han samme yngling betrakta sig, som han i drömmen vid fyra olika
tillfällen skådat. Och — o under! — det är sina egna drag han ser.
Då märker han, att det är samme ande som skådar ur naturens skilda
former.
Djur 1), stenar, fåglar *), blommors fagra glans
Guds tankar äro uti stoftet slutna;
i mänskan de förenas till en krans,
där äro Herrans tankar sammangjutna.
*) Djur och fAglar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
