Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varnar den unge för fru Lusta, hvilken hon målar sådan hon verkligen
är; och uppmanar honom att gå hennes väg till de helga landen, en
brant och tömbeströdd väg, som dock slutligen för jordevandraren till
paradisets fagra lustgård, hvilken hon målar i några strofer, ganska
vackra i sin romantiskt-musikaliska. ton.
Vid parkens ingång ses en härlig källa,
som stjärnan klar och hvit som fältets lamm,
dit måste hvarje främling kosan ställa
att i dess bölja aftvå jordens damm — —.
Dygdens tal väcker ynglingens flammande hänförelse:
»Jag följer dig», han ropar, »hulda kvinna!
Farväl du fräcka med din lumpna ståt!
Mitt hjärta vill i ljusets lågor brinna.
O Dygd, hur skön är ej din banas stråt!
För mig till profvet, striden, smärtan, nöden!
Jag blir dig trogen, trogen in i döden. — —
Skalden meddelar alltså här i motsats till Stjernhjelm uttryckligen,
huru hans hjälte väljer.
Dahlgren har således i denna dikt förbi den af fransk smak
genomträngda perioden i vår litteraturhistoria sökt sig tillbaka till storhetstidens
från Tyskland och Holland påverkade didaktik — ett åtlydande af hvad
Atterbom proklamerade i Prologen till Fosforos såsom Nya skolans
Auroraförbundets fosterländska program:
Förlåten oss, att våra Svenska anor
till efterföljd ha eldat vårt förbund!
Med andakt resa vi dess vigda fanor
på Carla-åldrens oförstörda grund.
Blygt fästa vi vår viljas unga banor
vid Ärans, Stjernhjelms och Christinas stund.
Som nämndt, är Dahlgrens tillfällighetsdiktning redan nu ganska
rik. Dess litterära betydelse är ej stor, men den är intressant, emedan
den visar, huru Dahlgren alltmer och mer gör sig förtrogen med den
bellmanska humorn. Han tager redan nu intryck icke blott af dennes
visdiktning utan äfven af hans smärre prosaskämt. Och i dessa
ögonblickets alster af den unge prästens lekande lynne blir äfven
naturskildringen lifligare, rörligare och visar redan tydlig ansats till starkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
