Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svar). Imperfektum och presens växla ofta i beskrifningar på ett
ganska opassande sätt:
Den gröna manteln sken af daggens glans,
och kring den bien susa uti dans. (Den underbara synen).
Huru föga skarpt han nagelfor sina dikters yttre form, framgår
redan däraf, att attraktioner rätt’ ofta förekomma:
de trenne, som än slumret tvinga d. v. s. tvingar, håller fångna
(Den underbara synen);
och kring den huldas rosenparker susa
från evighetens haf en sabbatsvind.
De hennes klara blomsterbäckar krusa o. s. v.
De pekar tillbaka på sabbatsvind. Hade Dahlgren själf utgifvit
denna dikt, Jordens bön, hade väl ett sådant uttryck ej fått stå kvar.
Stundom förekomma stympade former: och trädet fram i ros och
blader spirar d. v. s. rosor och blad Oordens bön).
Bristande herravälde öfver formen tar sig äfven uttryck i böjelsen
för upprepning och i ett stundom långrandigt uttryckssätt.
Atterbom utbildade som bekant ett omskrifvande tämligen
krångligt framställningssätt, som ej bara berodde på oförmåga hos honom
att uttrycka sig utan äfven delvis på sträfvan att skapa en ny poetisk
stil i motsats till den gamla i nyromantikernas ögon allt för nyktra,
abstrakta och prosaiska, som var rådande under
upplysningstidehvarf-vet. Då man sålunda med all makt ville hålla sig fjärran från prosan,
hände det ej sällan, att den yttre formen blef tillkrånglad och svulstig.
Försök att komma den vårdade prosan och äfven det naturliga talet
närmare göres i vår litteratur först af Runeberg, och detta i medveten
opposition mot fosforism och tégnerism.
Äfven Dahlgrens poetiska stil vid denna tid är liksom mästarens
än synnerligen omständlig, än öfverhöfvan sammanträngd och i följd
däraf dunkel, såsom i:
Kärlek gudens strimma bådar
i en blick, som frälsning ger (Månens födelse)
Solen sänder en strimma, en blick, hvari kärlek framlyser och som
bådar, att frälsning finnes för den öfvergifna natten;
Löjet med längtan din blick sammanbinder (Fråga och svar) —
din blick sammanbinder löjet med längtan, ur din blick tala både
löje och längtan. Hur illa sagdt, hur otympligt är icke följande:
Och vid hvar kyss svarar Echo, så trogen,
på deras suckar kring fjällarnes topp (ibi.).
Egendomliga uttryck förekomma: bergens fjäll (Blomstrens
himmelsfärd) t. ex. Redan nu påträffa vi arkaiserande bellmanismer: nymf,
så grann och bål, hofvera, lopp ■’ lefnadslopp (»h varje stund af vårt
lopp»), exempel, hvilka alla återfinnas i den af Bellman starkt påver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
