Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dubblade. Stundom tillsättas välljudande ord såsom ofta hos Atterbom
på måfå för rimmets skull:
milda stjärnors svall (Den underbara synen), bladen kysstes af
tonernas klang (Dufvan).
Huru klangfull och lös om hvartannat formen kan vara i samma
poem ses af mellanpartiet i Fråga och svar, där metern öfvervägande
är daktylisk: en daktyl utbytes dock ofta mot en troké. Härigenom
få enstaka verser en mycket god klang:
Låt din / mysande / rosen / mund, där daktylen står mellan två
trokéer. Men andra äro så mycket sämre:
Ha! jag / tror ren / mot mig du / ler, där de båda trokéerna
komma efter hvarandra, hvilket gör rytmen allt för stötande. Stundom
blir den alltför hoppande:
Ack! huru / ömt upp / på mig du / ser. Detta endast några
lösa antydningar. En utförlig framställning af Dahlgrens språk hoppas
jag få ge på annat ställe.
Han kom aldrig till någon fullt behärskad poetisk form. Först
var Atterboms inflytande öfvermäktigt, så kom Bellmans: dennes rimlek
lockade honom in på afvägar, såsom jag längre fram skall visa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
