Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yttre hinder undergräfva ej hans frid, »och han behöfver
hvar-ken Kant eller Leibnitz eller Baumgarten eller Schelling för att vara en
vis; han tager världen som den är och vet att använda henne enligt
sina afsikter. Han behöfver ingen skrifven theodicé. En lefvande är
i hans hjärta. — — — Hvad människan tror, det har hon. Det inre
lifvet i vår själ är vår sanna värld. Som tingen synas oss i denna
spegel, så äro de, och från ord, som hjärtat i from enfald talar,
finnes ingen appellationsdomstol. — — Här och endast här blir en
återgång ur den trånga konveniansens värld (världstillbörlighetens fängsel)
till naturens öppna fristad; bojor trycka, om de äfven äro gyllene och
smidda af en gudahand.» — För en sådan människa »är hela lifvet
en enda skön fortsatt högtidsdag, där, som Jean Paul sig yttrar, hvarje
sekundvisare är för själen en vägvisare till Eden. — — Hvarje nerv
slumrar i hvilans arm som barnen vid en moders bröst, och en aldrig
tillstoppad brunn upprinner i hjärtats oändliga djup. — — Endast den,
som i den Eviges lustgård medför ett öga för det eviga, han behöfver
aldrig försmäkta och blir icke bortvisad af ängeln med det
barthuggan-de svärdet — — ja, en sådan människa beror slutligen ej af tillfällets
gåfvor. — — Som Bias för han allt med sig och låter med Fabricius
hvarken lockas af guld eller skrämmas af elefanter — — — Dygden
»bringar klang i vår lefnads strängaspel, och kunde vi nedstiga till
själfva afgrunden, skulle vi äfven dit bringa harmoni genom en sådan
lefnad». Det förhåller sig med ett sådant lif som med Guds rike, det
består uti frid, rättfärdighet och fröjd i den helige ande. En sådan
lefnad förvandlar vår lefnads bana till mähniskoandens långsamma, men
säkra himmelsfärd. — — Fädernesland — jag uttalar detta ord med
sorg i mitt hjärta. Ack, ännu står det vacklande och svagt! Ur det
enskilda uppblomstrar det hela, och i familjernas sköte mognar en stats
väl eller ve. Härskar där en lättsinnig, en gudsförnekande anda, som
ringa skattar vårt släktes öfversinnliga förhållanden till religion och
kyrka, härskar där en fåfänglig anda, som blott begär förströelser och
förnöjelser och ej vill underkasta sig arbete, möda och plikt — —,
jag frågar eder, hvad frukter kunna vi däraf vänta? Hvad annat än
vi till vår vanära sett: ett släkte, som ej frågar efter sin rätte
öfver-herde i himlen och därföre är blifvet smidt som Prometheus vid den
jordiska träldomens ok. Ett släkte, som splittrat sig i lika så många
delar, som det räknar individer, och som i detta fömedringstillstånd
ingenting förmår, ingenting gäller, ingenting betyder, och som trampar
under föttema allt, som borde vara för dess hjärta heligt och dyrbart.
Här och där hafva väl blixtar frambrutit ur detta egyptiska mörker,
måhända bebådande en himmel, hvars skyar snart skola dela sig och
skingras. Ack, de äro blott sekundens ljuseldar. Men de föröka sig
alltmer och mer, och vi hoppas, ja, vi tro för visso, att en lyckligare
tid skall uppgå öfver Svea. — — Ännu gifves det palats och hyddor,
hvilkas invånare icke känna bönen, ej bry sig om en bibel, aldrig be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
