Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stalt af hingstar fram och plåga det stackars djuret. Paw vill genast
möta hårdt mot hårdt, men gubben råder honom att invänta dagen,
ty i solens sken förmå fosforisttrollen intet. — —
I den andra sången finna vi fosforisthären samlad i en källarsal:
man uppbygger hvarandra med allehanda tal och resonnemang — det
hela en godmodig satir på de mera framskjutna medlemmarnas svagare
sidor — och störtar sen ut att anfalla Markalls borg. En häftig
drabbning uppstår, hvarur fosforisthären naturligtvis utgår såsom segrare.
Den stridsskildring, som här bjudes, är ett försök att i sammanträngd
form humoristiskt skildra den långa vittra striden — alltså ett motstycke
till åsnans berättelse i första sången. Nu bryter man åter upp; planen
är att tåga till Snillets sjö för att ur dess vatten hämta styrka till en
högre kamp. Lorenzo rider i spetsen på en eldsprutande drake; inom
kort tröttna emellertid Polyfem och Mollbergsson, stanna kvar och
somna in från alltsammans. Härmed syftas på Askelöf och Livijn, som
efter Polyfems nedläggande en tid fram gingo sina egna vägar. De
öfriga framkomma vid nattens inbrott till en äng, där de lägra sig och
upptända vakteldar.
Det är tydligen nu, som fosforistema drifva sitt nojs med den
stackars åsnan; författaren nämner dock ingenting därom, tydligen
därför, att detta upptåg skildrats i den föregående sången. En liten
hänvisning här hade dock icke skadat; nu ser det hela vid första
ögonkastet mera planlöst ut än det verkligen är.
Paw fortsätter emellertid sin resa. Då han blåser i sin trumpet,
framkomma plötsligt en massa djur, hvilka visa sig vara Markalls forna
stridskamrater, förvandlade af den vredgade Apollo på samma gång
som han själf. 1 spetsen för denna nya armé anfaller han
fosforister-nas läger. Det hela slutar med att Paw öfvergifves af de sina och
söker sin räddning i flykten. Riddaren införes i tredje sången sofvande
på sina lagrar, medan åsnan och galten sträfva upp för ett berg för
att från dess högsta punkt söka gripa månen, hvilken de taga för stora
guldmedaljen. Väl uppkomna, finna de ingenting att gripa efter, men
gripas i stället själfva af en hemsk gestalt med hom i pannan, som
höjer sig ur djupet. Det är Satiren.
Ensam fortsätter Paw sin färd och kommer till Bläckhafvets strand.
Där vimla seglare, representanter för tidens tidningar. Själf bestiger Paw
en — Allmänna Journalen —, men blir hårdt ansatt af en korsar och
måste för att bärga lifvet störta sig i sjön. Han lyckas emellertid
rädda sig upp på en klippö, där han vänligt mottages af Trasenberg,
som med all kraft söker utrusta en ny flotta, hvars olika skepp bära
namn efter hjältarna i det stora kriget: Markall o. s. v. I kampen mot
korsarema går det ånyo olyckligt för Paw, som måste fly i en julle.
Fjärran från all kamp bortdrömmer han tre fulla år i fru Politicas
famn, tills Polyhistrios skugga väcker honom och manar honom att
fortsätta sin befriarefärd. Paw lyder och kommer till den stora staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
