Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stande: »Ödet har ju bestämt titeln och mot ödet vågar ju icke nya
skolan att strida». Fiskalen slog härvid näfven i bordet och ropade:
»Nå, så må ödet härska, men det säger jag, det torde komma att kosta
mig för omaket mer än en sämnlös natt».
Ändtligen utkom boken i dec., och att döma efter brefuttalanden
voro upsalafosforisterna ganska belåtna utom med utstyrseln, som
verkligen är ovanligt ful — och titeln 1). Emellertid kom det snart fram
till vederbörande i Stockholm, att upsalalitteratörerna ej voro belåtna,
och den 20 jan. 1822 skref Dahlgren såsom »kommissionär» för den
Opoetiska kalenderns medarbetare ett långt och synnerligen intressant
förklaringsbref till Atterbom; skälet vore, att han hört, att vännerna
i Upsala misstyckt deras opoetiska förehafvanden. Han ber honom tyda
allt till det bästa; stockholmarna sökte efter sin insikt upprätthålla den
goda gemensamma saken. Oenom markallsnättema och den opoetiska
kalendern vore nu till det mesta den gamla ligan slagen. I Stockholm
funnes knappt någon, som ej föraktade denna, om ej uppenbarligen så
dock inom sig. Det nya hade fått ny fart genom opoetiska kalendern,
som vore allmänt läst och omtyckt, recenserad som den blifvit i alla
tidningar utom Journalen och Couriren. Upplagan vore redan slutsåld
och i mars ämnade boktryckaren utge den andra. De hade alltså
lyckats gripa in i det allmänna såsom en länk af den nya skolan. Han
hade för öfrigt redan i höstas anat, att upsalakalendem (Poetisk
kalender för 1822) skulle bli klen. Palmblad kunde gärna, om han ville,
kalla dem i Stockholm för kannstöpare, men små sår och fattiga
föräldrar skall man icke förakta. De hade dock ingalunda velat uppsätta
sig öfver upsalavännerna: den genaste vägen härvid hade ju varit att
börja ett krig med dem, då de hade fått hela tidningspacket med sig
och snart äfven den oförståndiga allmänheten. De hade uppträdt
själf-ständigt, emedan den goda saken på alla sätt måste upprätthållas; och
för resten, en gång måste ju ungarna ur boet för att pröfva de svaga
vingarna.
Anledningen, hvarför de ej skickat sitt »opoetiska tyg» till
upsa-lakalendern, var den, att herrarna i Upsala ändrade de insända
poemen utan författarens begäran eller vetskap, såsom fallet varit med
Son-déns, och dessutom icke voro nog stränga i valet samt ofta beundrade
det, som vännerna i Stockholm för ingen del kunde beundra eller
berömma t. ex. von Zeipels andliga romanser. Hans infall mot denne
i företalet hade varit ett infall och intet mer; titeln hade tillkommit
genom lottning. Han ville, att de alla skulle hålla frid med hvarandra;
själf skulle han gärna daska på ett och annat trähufvud och påtända en
och annan poetisk rishög med alla ormar och ödlor. *)
*) Palmblad till Hammarsköld 4 jan. 1822, Schröder till samme samma
dag, Euphrosvne till d:o af den 26 jan., Atterbom till Euphrosvne 31 dec.
1821 och 21 jån 1822 och till Dahlgren 1 jan. 1822.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>