Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Da Oline Sletten hadde kvinneforening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 Oline Sletten
nord i veien — — der kom de ruslende fra Svin-
gen — å du, bare det blir nok kaffe!
Det lyser av hvite skaut med røde roser og for-
klær i friske strålende farver! Der kom en med
hvit stråhatt, det var prest-frua. «Nei, dette var
koselig.»
Der smiles, hilses og praten går.
«Svartsi har båret inatt, så jeg har ikke hatt
blund på øinene,» sa Mari.
«Melker «Gulros» godt da, Kjersti?» «Ja overlag
godt.» «Vet dere at «Rose» har fått en yndig kalv,»
sier «frua», «den skal hete «Engros» opkalles efter
dalen vår.»
«Er «frua» blitt flink til å kjerne nu da?»
Det slapp «frua» å svare på, for der svinget Nord-
gårdtrillen inn på tunet med «gamle mor», som
ikke hadde været i kvinneforening på mange år.
Olines hjerte fyltes med inderlig glede, og Olines
«velkommen til Sletten» lyste en i møte.
Alle fikk de plass under heggen. Anne post-
åpnerske hadde da aldri sunget så modig vakkert
før, og nei«men om presten hadde holdt bedre tale
heller — ja så syntes da Oline Sletten.
Og kaffen — ja den smakte så godt der under
heggen, og Oline hun skjenkte rundt mest for
tredje gangen. Salmesangen lød så vakker, da Tore
lassekjører drog forbi; han måtte riktig stanse he-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
