Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riddare kommer och friar till dig. Vill du bli fru på
slottet, Dyveke?»
»Får jag rida ut på jakt med falk på handen då?»
sade Dyveke. »Och tråda dansen på höganloft? Och
åka i gyllene karm till kyrkan?»
»Det får du», svarade gamle Wilhelm och gnuggade
händerna.
»O, ja, det vill jag visst», sade Dyveke och
hoppade i sina små skor och hennes ögon strålade.
En dag gick hon till Sigbrit och bad, att hon
skulle få avlägga klosterlöfte. Sigbrit tog henne i
förhör och lockade ur henne, vad abboten hade sagt.
Då gav hon henne en örfil, så att hon tumlade omkull.
»Vill du inte hellre bli riddarfru, din slyna?» sade
Sigbrit.
Dyveke tog handen från de våta ögonen.
»Ack jo», kom det från vrån, dit hon krupit
undan för moderns vrede. »Det lovade mig gamle
Wilhelm härom dagen.»
Sigbrit slog efter henne med käppen.
»Om du inte artar dig väl, får du vända tillbaka
till Amsterdam», sade hon.
Då teg Dyveke. Amsterdam var det värsta hon
visste. Därifrån mindes hon bara svält och stryk och
onda dagar. Men Sigbrit satt och såg på henne med
rynkade ögonbryn.
»Fager är du», sade hon. »Om du vore vuxen,
så kunde din skönhet hjälpa mig. Nu är du endast en
black om foten på mig, och jag vet inte, vilken dag jag
får rymma härifrån i skam och olycka.»
Som hon sagt detta reste hon sig upp ur stolen,
gick fram till barnet och lutade sig över henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
