Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När de sade det till henne, blev hon allvarsam och
fick ett frånvarande och drömmande uttryck i
ögonen.
»Det tror jag själv», sade hon lågmält, som vore
hon rädd för att någon utom de båda skulle höra det,
»Jag har drömt det, allt sedan jag var liten, men aldrig
har det varit detsamma den ena dagen som den andra.
Stundom har det varit en riddare, som fört mig bort
på sin stolta häst, stundom ha nunnorna upptagit mig
i sin krets och jag har sjungit med i mässan, tills
min själ flugit till himla.»
»Du är för fager för att bli nunna», sade Edla.
»Nu för tiden äro icke heller klostersystrarna något
annat än vanliga syndiga kvinnor. Jag minns, hur de
blevo bortjagade från Nonnesetterklostret för sitt
förargliga leverne. Nej, du skall ha fästeman och leva
med honom i fröjd och gamman, och vi skola dansa
på ditt bröllop.»
»Tag dig inte någon fästeman», sade Vibeke.
»Moder gråter ofta och säger, att det finns ingen
fröjd i äktenskapet. Visserligen vill jag hellre leva
mitt liv med sång och bön bland de fromma nunnorna.»
»Jag vet inte vilket», sade Dyveke och såg från
den ena sidan till den andra med frånvarande blickar.
Hon såg ut som om hon själv kunde välja bland all
världens härlighet och blott dröjde med att
bestämma sig. Så trodde hon också, och de andra trodde
som bon.
Sigbrit tyckte inte om, att de tre flickorna gingo
tillsammans och viskade. Hon höll Dyveke till
arbete i boden så mycket hon kunde. Men kom det så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
