Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Säg den en gång till, Dyveke», sade Edle.
Dyveke gjorde det och de tre sutto tysta, tätt
slutna till varandra, medan mörkret började falla.
»Gör du det, Dyveke?» frågade Edle.
»Ja, det gör jag», sade Dyveke. »I natt, när mor
sover, gör jag det.»
Vibeke kunde inte tala av rädsla, hon lyfte de
hopknäppta händerna mot henne.
»Du kan inte göra det», sade Edle. »Du kan inte
bli ensam i kammaren. Här är bara detta rum och här
sover din moder. Jag skulle kunna göra det hemma hos
vårt, där kammaren bredvid min står tom, men jag
vågar det visserligen inte.»
»Jag har redan tänkt på det», svarade Dyveke lugnt.
»När moder sover, smyger jag mig ut i boden. Där
har jag gömt två ljus redan för flera dagar sedan.
Så tar jag stången från dörren och går ut och ser
mot rutan och säger det.»
»Dyveke, Dyveke, det vågar du inte», sade
Vibeke.
»Gör det inte, Dyveke», sade Edle. »Det är
farligt att vara ute S:t Lucianatten, och allra mest för
flickor. Om Vilda Jakten går över huset, så tar den
dig och lämnar dig aldrig tillbaka.»
»Jag gör det», sade Dyveke.
»Jag vet en flicka, som blev tagen för tre år sedan»,
sade Edle. »Det var Jens Olesens Anna. Vilda
Jakten tog henne, för att hon vågade sig ut S:t
Lucianatten, och hon har aldrig kommit tillbaka. Men
på samma natt året efter kastade hon ned sitt
silverbälte på det ställe, där hon blivit tagen, så att alla
kunde se, vilket gruvligt öde hon hade haft.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
