Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
springer han efter Hermann, var han går. Men i
honom finns ingenting annat ondt än dumhet.»
»Dumheten är stundom värre än elakhet», sade
Jörgen Hansen.
»Det är den», svarade Sigbrit. »Och dumt skulle
det vara, om jag nu stannade i Bergen.»
Jörgen Hansen menade, att han väl med fogdens
hjälp skulle få de båda bröderna bortskickade. Om
det också dröjde en tid, kunde de väl icke göra
Sigbrit något, då hon inte ägde något annat än boden
och de föga värdefulla saker, som funnos i den.
»Vem säger, att jag alltid skall bli lika fattig som
nu?» sade Sigbrit. »Jag har läst i stjärnorna, att jag
en gång skall komma till makten, och så mycket känner
jag till de hemliga vetenskaperna, att jag kan ge ödet
ett handtag, om det en gång skulle bli mig gunstigt.»
»I är en underlig kvinna, Sigbrit Willums», sade
Jörgen Hansen.
Han satt och funderade en stund. Så gick han
längst bak i rummet, drog raskt undan ett förhänge och
fick se en liten hylla, som var full med konstiga
burkar och glas.
»Vad gör I där?» sade Sigbrit vred och reste sig.
Jörgen Hansen drog för förhänget igen och satte
sig, där han förut suttit.
»Jag ville blott veta det!» sade han. »Jag har
länge misstänkt er för att driva hemliga konster. Nu
vet jag, att I gör det.»
»Och aktar I mig mindre för det?» frågade Sigbrit
trotsigt.
»Visserligen gör jag inte det», svarade Jörgen
Hansen. »Även om jag själv ingalunda vill vara med om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
