Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kläder åt henne. Om konungen och hans hov komme,
så skulle hon sannerligen inte behöva stå tillbaka för
någon av de andra flickorna i staden, hon, som var
långt vackrare än de.
»Kom, min lilla duva», sade Sigbrit. Jag förlåter
dig och skall inte göra dig något ondt.»
Dyveke kom ögonblickligen. När Sigbrit väl nådde
henne, grep hon henne i axeln och gav henne tre
bastanta örfilar. Gråtande sprang barnet in i
rummet innanför, och Sigbrit satte sig på tunnan, som
tjänade henne till sittplats i boden, och räknade
efter, hur mycket hon kunde behöva till den nya
dräkten.
Som hon nu satt där, stannade utanför en herre,
som hon genast förstod var hertigens kansler, om
vilken Jörgen Hansen hade talat.
Andra herrar voro i hans följe. Sigbrit kände igen
abboten från Munkeliv och fogden från Kungsgården,
Henrik Bagge. Men Erik Walkendorf överstrålade dem
alla genom sin värdighet och sin vackra dräkt. Han
blev stående utanför boden och sneglade ditin, medan
han talade med herrarna.
»Hans nåde kommer nog att bli förvånad, när
jag talar om för honom, vilket rörligt liv, som är
rådande här i staden», sade han. »Han skickade mig
hit, för att jag skulle taga reda på, hur mycket det låg
bakom alla de upptåg, vi ha hört om i Oslo. Det
påstods, att tyskarna slutit sig samman och stormat
Kungsgården och dödat herr Henrik Bagge.»
»Jag står ju här livslevande, herr Erik», sade
fogden. »Och I har själv sett, att Kungsgården är i godt
förvar. Men sant är, att garparnas övermod blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
