Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
större dag för dag, och om I kunde förmå hans nåde att
stäcka deras framfart, så skulle det vara väl för denna
vackra stad.»
»Min höge herre har ingen större önskan», sade
Erik Walkendorf. »När han nu snart kommer hit, så
framför bara era klagomål. Konung Hans har
begåvat honom med fullmakt och myndighet, och aldrig såg
jag en ung furste vara mera rådsnar och dådkraftig
än hertigen.»
Kanslern sneglade på nytt in i Sigbrits bod, men
talade icke till henne. Därpå vände han sig mot
fjorden och pekade dit.
»Se», sade han. »Fartygen simma som svanar,
lastade med dyrbara varor. Köpmännen vimla
därborta på bryggan, och bära till och från sina
packhus. Skönare bild på hur riket frodas, kan inte
tänkas.»
»De därborta äro garparna», sade Henrik Bagge.
»Senast i går slogo de ihjäl en norsk köpman, som
vågade sig inom deras stadsdel med sina varor.»,
»Den ogärningen skall straffas», sade Walkendorf.
»Och böter givas till köpmannens efterlevande. Jag
tänker, att det är fler norska köpmän än han, som
blivit slagna.»
Han vände sig plötsligt mot boden, där Sigbrit
satt, och nickade åt henne.
»Den där goda kvinnan, som sitter bakom disken,
är väl norska, kan jag tro?» sade han.
Sigbrit såg stadigt på kanslern och böjde huvudet
litet som svar på hans hälsning. Abboten från
Munkeliv blev förargad över att hon inte reste sig och neg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
