Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommit hit, och vill Gud, att jag skall stanna här, så
skall jag viga alla mina krafter åt detta land.»
Han tog en bit av bakverket, bröt det och åt och
lade en rundlig betalning på disken.
»Nyss, när jag gick hitupp, såg jag en vacker
flicka framför mig», sade han sedan. »Hon sprang
så fort hon kunde, och jag tyckte, att hon försvann
här i boden.
»Det var Sigbrit Willums dotter», sade Henrik
Bagge. »Hon hade gått till fjälls med min dotter och
Jörgen Hansens Edle. Kanske var hon rädd för att
komma för sent hem för Sigbrit Willums är en sträng
moder.»
»Jag såg de andra flickorna också», svarade
kanslern artigt. »Alla voro vackra, men hon, som
sprang hit, var vackrare än någon jag kan minnas
mig ha sett — vad heter eder dotter, Sigbrit
Willums?»
»Hon heter Dyveke», svarade Sigbrit.
»Dyveke», sade Erik Walkendorf. »Det vill säga
så mycket som min lilla duva. Ett vackert namn på
ett vackert barn. Låt eder dotter komma ut, Sigbrit.
Fast jag är en kyrkans man, fröjdas ändå mitt öga
storligen åt skönheten.»
Sigbrit ropade, och Dyveke kom, ännu blossande av
springandet och slagen på kinden, med våta,
tindrande ögon, men skönare ändå, än när Erik
Walkendorf nyss såg henne på gatan.
»Dyveke», sade han och nickade mildt åt henne.
Dyveke neg och log. Sigbrit såg stadigt på
kanslern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
