Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för den förnäme herrn, men Henrik Bagge, som kände
henne bättre, brydde sig inte om det.
»Det är Sigbrit Willums», sade han. »Hon kom
för några år sedan från Amsterdam och sitter i sin
bod från morgon till kväll, så flitig som någon kvinna
i Bergen.»
»Jaså», sade kanslern och nickade om igen; »Hans
nåde konungen är bevågen holländarna, och hertig
Kristian är dem icke mindre gunstig. >
Sigbrit Willums vred sig på tunnan, så att hon
kunde se Erik Walkendorf rakt in i ögonen.
»Är I den utvalde tronföljarens kansler?» frågade
hon.
Erik Walkendorf nickade.
»Säg då till honom, att det är av stort behov,
att han kommer hit», sade Sigbrit. »Om han inte jagar
garparna på porten, så lägga de hela Bergen öde.
Här finns fullt upp med norska män, som kunna fara
på vattnet ända ned till Frankrike och Spaniens land
med stockfisk och vad mera vi ha att sälja, och vända
tillbaka hem igen med vin och kryddor och kostligt
kläde. Men de komma aldrig åt för lybeckarna. Den
är en dålig furste, som låter utlänningarna skumma
grädden, medan hans egna undersåtar utarmas.»
»Jag skall säga det till konungen», sade Erik
Walkendorf muntert. »Det skall glädja honom dubbelt att
få höra så förståndiga norska ord från en holländskas
mun.»
»Jag är norska nu», sade Sigbrit kort.
»Nu talade I rakt ur mitt hjärta och ur
kungens med», sade kanslern. »Fast jag själv är född i
Danmark, känner jag mig som norsk, sedan jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
