Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slottet, hade han endast med sig de sextio ryttarna,
varibland Erik Walkendorf och Oslos utvalde biskop
Anders Muus. I spetsen för denna skara red han i fullt
fyrsprång mot porten och ropade till vakten, att de
skulle sänka vindbryggan och öppna porten för honom
och biskopen, alldenstund svenskarna voro efter dem
och de voro i jämmerlig livsfara. j
Vindbryggan nedfälldes, porten öppnades, och
Kristian var inom ett ögonblick herre över slottet.
Sedan biskopens män avväpnats, gick Kristian rundt
borgen och besåg alla anordningar, som träffats till
dess försvar. Länge stod han i porttornet försänkt i
djupa tankar.
»Guds död», sade han till Erik Walkendorf, som
stod bredvid honom. »Herr Karl har spelat slut i
Hamar. Kommer det en biskop hit igen efter honom,
så kan han bo i ladugården, om han vill. Men slott
och murade gårdar skola dessa herrar hädanefter inte
sitta i.»
»Just nu kom det ett bud, att biskop Karl
tillfångatagits av eders nådes män», sade kanslern.
»Godt budskap», sade Kristian. »Han skall föras
till Aggershus ... nej, för honom till Bahus och sätt
in honom i stora tornet, tills jag får dom på honom.»
»I får icke vredgas på mig, eders nåde», sade
Walkendorf. »Men det är min plikt att bedja eder
betänka, vad I gör. I vet alltför väl, att I genom
att förgripa eder på en så hög kyrkofurste utan vidare
är hemfallen under kyrkans bann.»
»Nå», sade Kristian. »Bannet skall väl först lysas
över mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
