Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var de satte sin fot. Det var lika ljust som midt på
dagen. Bakom sig hade de bålet, där de stridandes
larm steg och sjönk, och framför låg en lund av
gran och fur och knotiga ekar.
»Här vila vi oss», sade körningen och satte sig på
ett mossbevuxet klippblock. »Jag är trött, och härifrån
ser man staden och hamnen och fartygen. Det är
en skön syn, Erik. Egendomligt, att jag aldrig förut
kommit till Bergen.»
»Tst, eders nåde», sade Walkendorf sakta och
pekade inåt lunden.
En karl och en flicka kommo gående med armarna
om varandra och sågo dem inte. En stund efter kom
ett par till, som stannade och kysstes i deras åsyn,
»Tänker du på ditt heliga löfte?» frågade
konungen. »Då utestängde du dig från världens fröjd och
lust. Kanhända ångrar du dig och skulle vilja som den
där karlen ta en kvinna i famn.
»Vern vet», svarade Walkendorf.
»Mitt öde är inte bättre än ditt», sade konungen.
»Visserligen kan jag ta en kvinna i famn, om det
lyster mig. Men skall jag någon gång ta mig ett viv, så
blir det en främmande prinsessa, som jag inte sett
förr en samma dag, hon skall sova i mina armar och
som jag inte känner någon kärlek till. Sådan är
konungarnas lott.»
»Tst», sade kanslern och pekade åter inåt lunden.
Flera kommo fram, alltjämt två och två, och alla
liksom rusiga av älskog och sommar. De hade
händerna fulla av blommor och löv. De gingo som om
de icke sågo någon, och fingo de syn på någon, drogo
de sig skyndsamt tillbaka i skogens skugga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
