Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De började på nytt skrika i munnen på varandra,
och konungen såg menande på Erik Walkendorf.
»Jag tror, att den mannen har rätt», sade han.
»Om jag bara visste, vem jag skulle sätta i stället.»
Nu for Hermann Willums upp och började tala
om Holland, som var det skönaste land i världen,
de fria borgarnas land, där handel och vandel trivdes
och skeppsfarten florerade, där konst och vetenskap
blomstrade som på ingen annan plats på jorden.
»Har den karlen annorstädes lika mycket som i
munnen, så är han god nog», sade konungen.
Men när den tyske köpmannen fick höra
holländarnas lov, blev han alldeles rasande.
»De förbannade holländarna ha trängt sig in i
Bergen mot ]ag och rätt», skrek han. De lura och
bedraga i handel och vandel, och därtill äro de blott
fega hundar, som fly, så snart den lybska flottan visar
sig.»
Hermann Willums drog sitt svärd och tog
samtidigt ett steg tillbaka, så att ban stod i skydd av de
andra. Tyskens svärd flög också ur skidan, och snart
blixtrade ett femtiotal klingor i eldskenet.
»Låtom oss gå, eders nåde», sade Erik Walkendorf
och drog hastigt konungen avsides. »Det passar sig
inte, att ni blir inblandad i denna skärmytsling.»
Men konungen ville ogärna gå.
»Albrecht», sade han, »Stanna här och pass på
hur det går. Om tyskarna få övertaget, så spring till
bryggan, så fort fötterna kunna bära dig, och kom
tillbaka med ett tjog av mina tappraste karlar. »
Han gick med kanslern bort från elden över det
mossbevuxna fjället, där blå och vita blommor lyste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
