Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han mindes den gamla sägnen ... nu dök också
versen upp i hans hågkomst. Han sade den, medan
han oavvändt såg henne in i ögonen.
L
ucia, du kära,
säg, vill du mig lära
vems duk jag skall breda,
vems säng jag skall reda ...
Dyveke skrattade gladt.
»Ja, så var den», sade hon. »Kan I den också?»
»Väl må jag känna den», sade konungen. »Så
sjunger ju också flickan nere i Danmark, när hon
vill se sin fästeman.»
»Är I från Danmark?» frågade Dyveke.
Konungen nickade. Han lade händerna om hennes
huvud och kysste henne på munnen. Glad återgäldade
Dyveke honom kyssen.
»Vem är I?» frågade hon sedan.
»Jag är den jag är», sade han. »Du sade det ju
själv. Jag är den, du såg i rutan Lucianatten.»
»Det är I, det är I», sade Dyveke jublande.
Hon satte sig upp och lade armarna om hans hals
och kysste honom och grät och skrattade på samma
gång.
Dyveke, lilla duva», sade konungen.
Hon sprang upp, men han drog henne ned igen på
sitt knä och kysste henne om och om igen. Han
frågade henne om hennes liv och hon berättade för
honom om alla sina drömmar.. . om klostret och
riddaren ...
»Jag är riddaren på den stora hästen», sade
konungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dandrott/1/0090.html
