Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sigbrit Willums stod i dörren.
De mätte varandra en stund med blickarna, innan
någon av dem sade ett ord.
»Var äro Edle och Vibeke?» frågade Sigbrit efter
en stund.
»Det Vet jag inte», svarade Dyveke. »Jag kom bort
från dem i skogen.»
»Och Hans och Peder och de andra, du var med?»
»Det vet jag inte», sade Dyveke. »Det var så
mycket folk däruppe, och vi sprungo och lekte och
samlade ihop gröna kvistar och så kommo vi ifrån
varandra.»
»Vem följde dig hem?» frågade Sigbrit.
»Jag hade sällskap till bryggan med en man»,
svarade Dyveke och log utan att se på modern. »Där
skildes vi och gingo var till sitt. »
»Träffade du den karlen i skogen?» frågade Sigbrit.
»Jag träffade honom i skogen», svarade Dyveke.
»Han kom och talade med mig, när jag satt på
fjället och väntade på de andra.»
»Då kränkte han dig», sade Sigbrit.
Dyveke rodnade och sänkte blicken, men lyfte den
igen och log av lycka.
»Han kränkte mig», sade hon.
Sigbrit Willums gick ut på gatan, och Dyveke vek
tillbaka för vreden, som gnistrade i hennes ögon.
Slutligen stod hon så, att hon inte kunde slippa undan,
utan antingen måste ta emot slaget eller hoppa i
vattnet.
Sigbrit slog henne över nacken med käppen.
»Slår du mig i dag?» sade Dyveke, och såg på
henne med stora förundrade ögon, men hon grät inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
