Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Länge leve majgreven och majgrevinnan»,
ropade borgmästaren.
Och piparna och trumslagarna föllo in, och
mängden jublade och skrek omkring den unge konungen.
»Där gjorde oss hans nåde ett elakt spratt», sade
Henrik Bagge till Jörgen Hansen, när de kommo ur
folkmassan ett ögonblick.
»Varför det?» svarade Jörgen Hansen. »Ingen kan
neka till, att Dyveke är den vackraste flickan i
Bergen. Vi kunna väl unna henne herraväldet för en dag.»
»Gud vet, vad Sigbrit skall säga om detta, när
hon får veta det», sade slottsfogden. »Läste jag rätt
i konungens ögon, när han såg på Dyveke, så tar han
natten också efter dagen.»
»Vad kan den där holländska tösen bättre begära,
än att konungen kastar sina ögon på henne», sade hans
hustru. »Hade det händt en hederlig borgardotter,
så voro det en annan sak.
»Skam vare din tunga, kvinna», sade slottsfogden.
»Gå bort och bjud hans nåde Vibeke, får du se, om
han tar henne.»
Vibekes mor lyfte sina ögon mot himlen och tog
abboten, som stod bredvid, till vittne på, vilket
opassande språk hennes man förde.
Men Jörgen Hansen tänkte i sitt stilla sinne, att
han skulle gå till Sigbrit och tala med henne om det,
som hade skett. Även han hade läst i konungens ögon,
att valet av Dyveke var något mera än bara en hyllning
åt hennes skönhet. Han lade ihop detta med vad han
hade hört av dottern om nattens händelser, och kom
på så sätt sanningen någorlunda nära. Saken kunde
väl ordnas med en rundlig gåva av konungen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
