Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till deras bästa. Så vettvilliga äro de, att de neka
att betala mig skatterna, med vilka jag skall styra
riket. Nyss måste jag slå dem med vapen i
Hedemarken och Solör, för att de satte sig upp emot mina
fogdar.»
»Lär dem bättre seder då», sade Sigbrit ivrigt.
»Det kommer väl inte på en dag.»
Konungen gick med stora steg fram och tillbaka
i rummet.
»Och se på köpmännen här i staden», fortfor han.
»De klaga över garparnas övermod och jag vill
hjälpa dem, och är man att göra det, om också
lybeckarnas makt är farlig för mina riken. Men om jag i
denna stund jagade ut hanseaterna ur Bergen, så
skulle all handel stanna av, och staden läggas platt öde.
Norrmännen förstå det inte, Sigbrit. De förstå det
inte.»
»Så låt utlänningarna lära dem det, medan de äro
här», svarade Sigbrit och dunkade med käppen i
golvet för att giva eftertryck åt sina ord. »Men giv dem
inte så många privilegier, att de ödelägga de infödda.
Låt dem betala tull och avgift som landets egna barn
måste göra. Befall dem taga sina hustrur med sig
eller gifta sig med landets döttrar, där de bo, så att
de kunna komma att tillhöra riket och inte äro som
de tyska pepparsvennerna, som stanna här en tid och
leva i slagsmål och liderlighet för att sedan återvända
till Lybeck och sätta bo där, för de pengar, de ha
roffat åt sig i Norge.»
»Guds död, Sigbrit», sade konungen och såg
beundrande på henne. »I har en mans vilja och
förstånd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
