Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin bror Hermann den lediga platsen som slottsfogde
på Bergenshus.
»Varför vill I inte själv ha platsen?» frågade
Sigbrit. »Jag nämnde edert namn för kungen, och när
han tillät mig framställa en önskan, tänkte jag just
på eder och Bergenshus.»
»Jag tackar ler för eder vänskap», sade Jörgen
Hansen. »Men om I kan, så låt Hermann få platsen.
För att tala uppriktigt har jag ingen lust att styra
staden, när han stannar här, och han har sagt mig, att
I inte vill ta honom med till Oslo.»
»Gud bevara mig för det», svarade Sigbrit. »Men
sedan Hermann kört fast, som han brukar, när han
fått något för händer, så blir I hans efterträdare?»
»Det kunna vi tala om, när den tiden kommer»,
svarade Jörgen.
»Ni är en klok karl, Jörgen Hansen», sade Sigbrit
och nickade. »Men I behöver inte frukta för, att
Hermann någonsin skall komma mellan eder och mig.
Må det då bli som I önskar, så vitt på mig beror.
Då stannar I här och lämnar mig besked, hur han
uppför sig, och därefter handla vi som oss bäst
synes.»
Jörgen Hansen gick. Utanför boden mötte han
Erik Walkendorf, som frågade honom, om Sigbrit
Willums var hemma.
»Det är hon», svarade Jörgen. »Jag kommer just
därifrån, herr Erik.»
»Vad säger hon?» frågade kanslern och såg
forskande på Jörgen Hansen.
»Hon säger ingenting annat än vad hon alltid har
sagt», svarade Jörgen Hansen, »Dan skall loda djupt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
