Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som når till botten på Sigbrit Willums. Hon är inte
som kvinnor äro mest, hon är fastare i råd och dåd
än mången man.»
Erik Walkendorf gick in i boden, och Sigbrit
föreföll inte det minsta förvånad över hans ankomst.
»Jag har en avbön att göra eder, Sigbrit», sade
han, »alldenstund det på sätt och vis är jag, som
varit vållande till eder dotters olycka. Jag talade om
hennes stora skönhet för hans nåde, och det är
tänkbart, att jag därigenom väckte hans åtrå.»
»Så-å», sade Sigbrit och stödde hakan mot käppen
med blicken fäst på kanslern. »Vad veta vi människor
om lycka och olycka, herr Erik? Vi få taga det som
Gud sänder oss och söka vända det till det bästa.»
Kanslern såg på henne med ovilja.
»Mycket talar till hans nådes ursäkt», sade han
långsamt. »Han är ung och varmblodig, och
furstar ha ofta den föreställninglen, att de kunna skriva
sina egna lagar. Jag har känt kungen från det han
var barn och vet, att godt och ondt äro på ett
sällsamt sätt blandade i hans natur. Han är god mot
dem han tycker om, och han skall en gång komma
att bära de tre rikenas krona med framgång och
heder. Men han är obeveklig mot dem, som sätta sig
upp emot honom. Det sägs, att I har en vass tunga,
Sigbrit Willums. Akta er för att reta kungen!»
Sigbrit såg fast på kanslern, och det glittrade
i hennes ögon.
»Kungen har hört mer av min tunga än I», sade
bon, »och han får höra mer av den i framtiden,
tänker jag. Det får passa honom eller ej. Men om I
tycker som jag, herr Erik, så sköter var och en av oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
