Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt och ingen går i vägen för den andra. Om jag
hört rätt, siktar I till kräklan i Nidaros.»
Erik Walkendorfs motvilja mot Sigbrit steg, men
skuldbelastad som han kände sig gent emot Dyveke,
ville han inte säga något, som kunde såra henne.
»Trondhjems ärkebiskop väljes av kapitlet och valet
stadfästes av den Helige Fadern i Rom», svarade
han därför. »För övrigt lever den gamle prelaten
ännu, och det passar sig inte att tänka på vem som skall
efterträda honom.»
»Av kapitlet blir I inte vald», sade Sigbrit, »det
är I för dansk till. Men får I kräklan ändå, så
försök att bättre än han, som nu har den, tala för detta
rike hos kungen. Bisp Gaute är danskens fiende,
och skulle gärna ta hit svenska upprorsmän, om han
vågade.»
Kanslern reste sig och gick.
Det var hans tro, att Sigbrit med sitt pratande snart
skulle göra kungen trött på Dyveke. Och han såg
vänligt på den unga kvinnan, då han strax därpå
mötte henne i den kungliga trädgården bakom slottet.
»Gud signe er, jungfru Dyveke, där I går», sade
han. »Varm och glad är I som solen och frisk
som morgondagg på ängen, fastän det redan lider
mot kväll.»
Dyveke log och nickade, och gick vidare mot
trädgårdens slut. Hon hade fått en hälsning från Edle
att komma dit vid solnedgången och då hon kom fram
till bänken under den stora eken, varifrån man hade
en vid utsikt över staden, satt Edle där redan.
»Dyveke, Dyveke», sade hon och räckte ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
