Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mogens Gjöe stannade utanför dörren med sin
sammetsbarett i handen och tittade sig omkring. Det
var mörkt i rummet, och han såg inte genast Sigbrit,
som han heller aldrig förut hade sett. Men så fick
han syn på henne, mötte hennes kloka, vassa blick
och var icke längre i tvivelsmål om att han stod
framför den han sökte.
Han tog ett steg fram och bugade sig höviskt.
»Jag söker Sigbrit Willums», sade han.
»Då har I haft tur med eder, herr Mogens»,
svarade Sigbrit. »Men det var ju lätt att förutse efter
I steg av hästen på hennes gård och gick in genom
dörren till hennes rum.»
»Så vidt jag vet är Hvidöre eljest kungsgård»,
svarade Mogens Gjöe försiktigt.
»Är den det?» sade Sigbrit likgiltigt. »Det vet
jag ingenting om. Jag är, som I väl hört talas om,
född i Holland och kom därifrån till Bergen, där jag
stod på Strandsidan och sålde bakverk i en liten bod.
Där gjorde jag hans nådes bekantskap och följde
honom till Oslo och sedan hit. Han har givit mig denna
gård att bo i. Så länge jag bor här är den min. Här
mottager jag mina gäster och visar dem, som icke
behagar mig, på dörren.»
»I och er dotter», svarade Mogens Gjöe.
»Som I säger», svarade Sigbrit utan att förändra
en min. »Jag och min dotter. Är det min dotter I
sö-söker, så skall jag kalla hit henne, fast hon har
huvudvärk och ligger och vilar. Men det är inte var dag
en så förnäm herre frågar efter henne. För att säga
sanningen, så springer varken konung Kristians goda
herrar eller hovmän här i trapporna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
