- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Dyveke /
211

[MARC] Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de breda bokarna, som här och var redan började
grönska. Dyveke hade denna dag beslutit att släppa ut sina
duvor, de hade det inte bra i buren, om denna också
var rymlig nog. Hon såg, hur de flaxade med
vingarna för varje fågel, som flög förbi, och kunde inte stå
ut med att hålla dem instängda längre. Och hon tänkte,
att de varit så länge här nere, att de blivit
hemmastadda och skulle komma tillbaka till buren, då hon
klappade händerna och ropade, som de gjorde i Oslo.

Hon öppnade buren och stod tillsammans med
Edle och såg på hur försiktigt de vita fåglarna kommo ut,
en efter en, och sågo sig omkring, som om de icke
vågade tro på friheten. De flögo upp i ett stort träd
och där sutto de allesammans och flaxade med
vingarna och kuttrade som om de hållit rådslag.

»De se ut över Danmark», sade Dyveke gladt.
»Ack, de kära duvorna. Här är fagert, fagrare än i
Norge, fullt av säd och blommor.»

»Att du bryr dig om de där djuren», sade Edle.

»Se, se, Edle!» sade Dyveke. »Överst sitter
Snövit, han är anförare för dem alla. Han ser längre än
de andra och berättar dem vad han ser. Se, nu flyga
de!»

Alla duvorna lyfte vingarna samtidigt. De flögo
högt upp, sänkte sig igen och kretsade över
kungsgårdens tak. Dyveke jublade och klappade händerna.

Men så plötsligt styrde de kosan norrut, tätt
sammanslutna, som om de fattat ett stort beslut och inte
ville skiljas. Dyveke ilade till sluttningen mot
stranden och stirrade efter dem. Hon såg dem som vita
punkter i den blå luften, men de flögo längre och
längre bort och så voro de försvunna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/1/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free