Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då förstod hon, att de aldrig mer skulle komma
igen.
Hon satte sig ner i backen och grät som om
hjärtat skulle brista, och där fann henne konungen.
Förgäves sökte han trösta, henne.
»De vita duvorna voro min lycka», sade hon. »När
de äro borta, är lyckan borta. Ack, käre herre, nu
skall I få se, att sorgen kommer till eder lilla Dyveke.»
»Vilken led vidskepelse», sade konungen. »Sluta
upp med att gråta. Jag kan inte härda ut att se dig
ledsen. Men nu skall jag skicka hit min stjärntydare.
Doktor Bernhardin Monck heter han, och han är en
mycket klok herre. Han har många gånger förutsagt
mig saker, som sedan noga slagit in. Han skall efter
stjärnorna ställa ditt horoskop och granska din
framtid, och han kommer säkert att säga, att ingen fara
hotar konung Kristians lilla duva.»
Doktor Bernhardin Monck kom till Hvidöre och
var så präglad av lärdom och förstånd, att Edle blev
rädd och sprang ned i trädgården och gömde sig.
Sigbrit stängde dörren till sin kammare. Hon trodde
inte på astrologien, sade hon. Men hon lyssnade
på doktorns samtal med Dyveke, ty hon var ändå
icke säker på sin sak. Hon försökte också efteråt att
få ett samtal med astrologen om de hemliga
vetenskaperna, hon själv idkade. Men hon sade sedan till
kungen, att han var en alldeles slät och okunnig man,
och doktorn å sin sida sade till vem, som gitte höra på,
att moder Sigbrit var en häxa, som borde brännas
på bål.
Men Dyveke trodde fullt och fast på stjärntydarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
