- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Dyveke /
227

[MARC] Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men alla de skrikande människorna visade honom
snart, att han inte drömde.

»Jorden darrar!» ropade de. »Världens undergång
är nära. Heliga Guds moder, stå oss bi! Vår sista
stund är kommen.»

Kungen steg av hästen och drog den i tygeln efter
sig genom Österport. Överallt, var han gick fram,
såg han samma fasa. Endast få kände igen honom,
och veko ur vägen för honom. De trodde alla, att
världens sista timme var slagen, och var och en hade
nog av sitt. På slottet fann han sitt hovfolk i en
sinnesförfattning, som inte var bättre än borgarnas —
det plötsliga och starka jordskalvet hade slagit alla
med förfäran.

Men det kom inte fler än denna enda jordstöt, och
man lugnade sig till det yttre, det stannade endast
kvar en obeskrivlig ångest över vad jordbävningen
månde betyda. Ingen tvivlade på, att den bebådade
någon stor olycka, och konungen rådsporde genast
doktor Bernhardin Monck. Den lände grubblade och
tydde, och kom först sent omsider till ett resultat.

»Ers nåde inser nog, att ett sådant järtecken icke
varslar om något godt», sade han. »Men ännu är
det höljt i dunkel för mig vad det syftar på.»

Sigbrit Willums hade skrattat och sagt som sin
mening att jordskalvet i och för sig var en olycka
och inte ett budskap om en sådan. Dessa hennes ord
fördes fram till doktor Monck, som blev mycket vred
över dem och försäkrade kungen, att han förvisso
skulle bliva annat varse. På det enträgnaste varnade han
konungen för att lyssna till Sigbrit Willums råd och
använde starkare ord om henne än någon annan vågat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/1/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free