Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men kungen slog bort det med att prisa doktorn som
världens visaste astrolog och fyllde hans fickor med
guld. Och han bad Sigbrit att inte förnärma
stjärntydaren med sitt gyckel.
»Ers nåde är ett barn!» svarade hon djärvt och
vände honom ryggen.
Kungen svalde sin vrede som så många gånger förr.
Men snart fick han en glänsande upprättelse.
Den elvte mars rasade en så fruktansvärd storm,
att ingen någonsin upplevat maken. Den pågick från
den ena dagens morgon till den nästa, och hela tiden
med oförminskad styrka. Fartygen i hamnen slogos
sönder, stora träd rycktes upp med roten, hela hus
blåste omkull. Knoppen på Frue kyrkas torn blåste
ner och dödade en bagare. Många andra blevo
dessutom dödade eller lemlästade.
»Där ser eders nåde!» sade doktor Monck
triumferande. »Varslet bedrog icke. Och denna storm är
ett nytt och ondt varsel. Gud stå oss alla bi, och
fräls oss i sin nåd!»
»Amen», sade kungen av uppriktigt hjärta.
Han lät påbjuda gudstjänster och processioner för
att avvärja det onda, som vore i antågande. Och han
bannade Sigbrit på allvar, då hon drev spe med detta
nya varsel.
»Föga godt lovar det mig, och föga godt väntar
jag mig», sade han. »Låt oss inte själva lägga sten
på bördan.»
En dag talade han med en av sina hovherrar,
Christoffer Ravensberg, som var en lärd man och
sin konung varmt tillgiven. Han anförtrodde honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
