Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bort, då kan man förstå, att det är slut med Sigbrits
makt.»
»Det tror jag också», sade slottsbefälhavaren. »Men
det är inte längre sedan i går jag såg hans nåde
tillsammans med henne. Han tog inte ögonen ifrån
henne och befallde mig att gå, så att de så mycket
fortare skulle kunna bli ensamma. Jag förstår inte mera
av saken än du.»
»Sade hon det rent ut till dig?» frågade Knud
Qyldenstjerne.
»Det gjorde hon inte», svarade Torben. »Om hon
hade gjort det, så skulle jag ha trott, att det låg något
bakom. Men hon talte i alla fall så, att jag inte
kunde missförstå hennes mening.»
Han omtalade nu, hur orden hade fallit, men hans
vän blev inte klokare för det.
»Ett är i alla fall visst och säkert», sade Knud
Qyldenstjerne. »Du kan inte gifta dig med konungens frilla.
Om hon vore av adelssläkt, så kunde du väl svälja
pillret, om det blev ordentligt förgyllt. Men den där
holländska ungen kan inte bli Torben Oxes maka, om hon
så också medförde halva Skåne i hemgift.»
»Den gamla erbjöd mig Lindholms slott och län att
börja med», sade Torben.
»Åhå!» utbrast Knud Qyldenstjerne, »skulle det i
alla fall ligga något bakom.»
»Jag vet inte mer än du», svarade Torben. »Det
är riktigt, att jag inte kan gifta mig med liten Dyveke.
Men jag toge henne gärna till min frilla, om jag finge
hans nådes samtycke därtill. Hon är svåra vacker
med sin smärta skapnad och sina duvoögon och hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
