Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har inte lidit någon skada under den tid hon varit i
konungens ynnest.»
Knud Gyldenstjerne skrattade och slog sig på
knäna.
»Det ligger således något i det man säger vid
hovet», sade han. »Du åtrår henne och det är minsann
ditt eget blod, som kommit dig att lägga annan mening
i Sigbrits ord, än som fanns där. Men du skall ta dig
väl till vara, Torben. Visserligen är Dyveke vacker
och gärna toge jag henne själv i min säng, men du kan
vara säker på, att Sigbrit har sett de förälskade ögon,
du gett dottern, och lägger ut en fälla, som kan kosta
dig livet.»
Torben Oxe skakade på huvudet. Han kände
Sigbrit tillräckligt väl för att veta, att hon menat allvar.
Men han blev inte klokare för det och kunde inte
komma till någon klarhet. Emellertid förökade han från
den dagen sin uppmärksamhet mot Dyveke, och
slutligen kom den dag, då han yppade sitt begär för
henne.
Hans nåde hade rest bort igen, denna gång till
Nyborg, och drottningen och hennes damer voro i
Helsingör för att gästa abedissan i klostret, som var från
Flandern. Då fick Torben Oxe det infallet att fråga
Dyveke, om hon inte hade lust att se slottet, där hon
aldrig hade varit.
»I kan göra det utan den minsta risk», sade han.
»Ingen av hovets folk är hemma och om också någon
såg eder, så skulle han säkerligen inte anklaga eder
för hans nåde.»
Edle klappade händerna och Dyveke hade själv lust
att gå med, men hon vågade inte för Sigbrit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
