Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom, sade Sigbrit djärvt. »Jag trodde, att eders nåde
för länge sedan förstått, att vad som gjorde mig till
eder rådgiverska var, att I var annorlunda än andra
furstar. Om I sadlade om och blev adelskonung, som
de andra, och släppte de stora tankar, I och jag
tänkt tillsammans, så skulle Sigbrit Willums lämna eder
i detta nu.»
Konung Kristian nickade vänligt till henne.
»Moder Sigbrit», sade han. »I har rätt, och jag
har orätt, och jag kan aldrig löna eder för vad I gjort
för mina riken. Hat och ovänskap har I fått till tack
av de narrar, som inte förstå edra och mina tankar.
Redan i morgon dag skall jag lagligen tillförsäkra eder
ett sådant län och livgeding, att I har nog att råda
över, även om jag dör.»
Sigbrit ryckte föraktfullt på axlarna.
»Om också eders nåde gav mig halva riket, skulle
jag inte vara mera säker för det. Den dag I doge,
skulle de kasta sig över mig allesammans, lika väl
de dumma bönderna som de höga herrarna. De
skulle ta mina ägodelar och bränna mig på bål som en
trollpacka.»
»Tror I inte, att jag skulle kunna lära min son,
vad I är värd, så att han förhindrade att något sådant
skedde?» sade kungen.
»Har I någon son?» frågade Sigbrit.
»Guds död!» sade konungen. »Det är då Sigbrits
största sorg, att konung Kristian inte har någon son
med sin drottning?»
»Där sade I som det är, eders nåde.»
Konung Kristian teg och satt och såg framför sig.
Sigbrit talade heller inte mera om denna sak. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
