Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade gått så långt, som hon trodde att hon kunde
för denna gång, och ville låta tiden göra resten.
»Nej, vill I göra något för mig, eders nåde», sade
hon efter en stund, »så låt mig finna på någon
sysselsättning åt min broder Hermann. Han har farit rundt
omkring i världen, sedan han huvudstupa måste lämna
Bergen. Nu är han här igen och tycker, att då jag
har eders nådes öra, så kan jag väl skaffa honom tak
över huvudet och mat att äta. Han är densamme som
han var förr. Men man kan väl alltid hitta på
något som han kan brukas till. Och det gör mig ondt
att se, hur han tär på Dionysius, som strävar att hålla
sig uppe på sitt apotek i Pilestræde och inte gör mig
något för när.»
Konungen steg upp och räckte henne handen.
»Guds död!» sade han. »Varför frågar I mig om
det? Gör med honom vad I vill. I har aldrig rådt
mig till något illa.»
Så gick han in till Dyveke och fann henne blek
och förgråten.
Han tog henne i knät och klappade henne på
kinden, men sade ingenting på länge. Hon såg på honom,
log och tvingade tårarna tillbaka.
»Dyveke, min lilla duva», sade han slutligen, »Vem
har gjort dig ledsen?»
»Ack, ingen har gjort mig ledsen, min käre herre»,
svarade Dyveke. »Jag är bara ibland så tung om
hjärtat i min ensamhet och saknar bittert Edle, sedan hon
reste.»
»Då kunna vi väl få reda på en annan jungfru åt
dig», sade konungen.
Men Dyveke skakade på huvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
