Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
<h2></h2>
Han sköt Dyveke ifrån sig och steg upp. Hans
ögon voro röda och han knöt händerna. Men hon
smög sig intill honom igen och strök honom över
kinden och såg på honom med sina bedjande, milda
ögon.
»Så får I inte se, min käre herre», sade hon. »Det
vet I ju, att när I har blod i ögonen, då blir eder
lilla duva rädd.»
»Ja», sade han och satte sig ner igen och tog
henne i knät, »det är som jag sagt, att flyger min lilla
duva ifrån mig, så är det förbi med alltsammans. Då
finnes ingen bot för det onda lynnet, när det
kommer. Då skola mina tankar taga mig fången och föra
mig dit jag inte vill.»
»Dyveke går inte ifrån eder förr än hon dör»,
sade hon. »Och när hon är död, så skall drottningen
stryka eder över håret och göra eder mild och god
igen.»
»Drottningen», sade han häftigt. »Sigbrit talar om
drottningen och du talar om drottningen. Vad ha I
med henne att göra?»
Han sköt henne ifrån sig, och hon stod hjälplös
och såg på honom.
»Nå ja», sade han till sist och suckade djupt.
»Elisabeth är god och from som du, ett armt,
olyckligt barn. Vad skall jag med två fromma, goda
kvinnor, när jag blott kan älska den ena.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
