Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dyveke, och de låta det inte rosta i skidan. Rundt om
i riket stämpla de emot mig, och jag vågar inte tro
någon av dem längre. Om det hände mig någon
olycka, så skulle jag stå mera ensam än någon annan
furste i nutiden. Skatter måste jag pålägga dem till
rikets gagn. Hårdt måste jag straffa dem... ack,
Dyveke, min lilla duva. Så många huvuden ha redan
fallit på min befallning... hur skall jag kunna veta,
om de allesammans fallit med rätta!»
»Sådan är konungens lott, min käre herre», sade
hon.
»Visserligen är den det, och jag är man till att
bära den», sade konung Kristian. »Men stundom
förefaller det mig som om det värsta vore kvar. Ofta
vaknar jag midt i natten, Dyveke, och ser blodiga och
hemska syner. Det är, som om jag vadade i blod
till midjan och sjönk allt djupare och djupare och
kämpade för att komma upp, men till slut ändå
drunknade däri. Då kan jag inte somna, utan att taga den
sömndryck mäster Thomas har ordinerat åt mig. Men
när jag sedan vaknar igen, är jag tung och trött och
mår illa.»
»Det är fälttåget mot Sverige, som I alltid
tänker på», sade Dyveke. »Jag hör heller aldrig något
annat av min moder. Hon är lika bekymrad som I, och
räknar och räknar och korsar sig för allt, som går till
rustningarna.»
»Ja, det är fälttåget mot Sverige», sade konungen.
»Där är det också, som blodet skall flyta, som jag
drömmer om. Låt mig bara en gång få tag i de
sammansvurna svenska herrarna, så skola de sannerligen
få känna min hämnd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
