Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så kom det en gäst i huset, som inte hågade henne,
och det var Hermann Willums.
Han hade fått löfte av sin syster, att han skulle
få följa med en ny beskickning, som skulle sändas till
Bruxelles för att utkräva hemgiften, och var han liten
och ynklig, när han kom hem från sin utlandsresa utan
pengar och kläder och rädd för vad Sigbrit skulle
säga, så levde han nu snart upp igen och blev samme
oförskämde skrävlare, som han alltid varit.
Han satt och drack med Torben Oxe och andra
hovmän, som fördrogo honom, för att de inte vågade
annat för Sigbrits skull. Men när han inte hade någon
att dricka med, gick han till sin systers hus på
Amagertorg, och som hon sällan gitte tala med honom,
hedrade han Dyveke med sitt sällskap. Han utfrågade
henne om hennes förhållande till konungen, gav
henne råd och sympatimedel för att bevara kärleken och
omtalade, att Dyvekes namn var känt »vid Europas
alla hov för den stora kärleks skull, som konungen
hyste för henne.
En dag trugade han henne att gå med till
Dionysius’ apotek vid Pilestræde.
»Hit med din bästa vinflaska, din gamle
giftblandare, ropade han, när de kommo in i boden. »Här
kommer jag med Dyveke, lilla duvan, som
sannerligen är familjens ljus. Visserligen är Sigbrit en klok
kvinna, och har förstått att vända sakerna till egen
nytta, men hade inte Dyveke varit, så hade hon
säkerligen den dag i dag är suttit på Strandsidan i Bergen,
och Gud och alla helgon vete, vad det blivit av dig
och mig.»
Dionysius hämtade vinet och sade ja till allt, vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
