Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häst och red åt Köpenhamn till. Hans män redo tysta,
liksom han, ett stycke bakom. Ingen var angelägen
om att tala vid konungen, när han var i sitt onda lynne.
Strax utanför Roskilde kom Albrecht von
Hohendorff sprängande emot honom. Han såg sådan ut, att
konungen genast märkte, att det var något galet på
färde.
»Är drottningen sjuk?» frågade han.
»:Ack nej, eders nåde», sade Albrecht.
»Vad är det med dig, karl?» sade konungen.
»Ligger svensken utanför Köpenhamn? Guds död, vad är
på färde?. Har olyckan slagit dig med stumhet?»
Albrecht kunde inte säga det. Han hoppade i sin
förvirring av hästen. Konungen hoppade också lav
och grep honom i axlarna och skakade honom.
»Fru Dyveke», stammade kammartjänaren.
Konung Kristian släppte honom och stirrade på
honom. Han läste budskapet i hans ansikte, innan
han hade sagt det, gick ett steg tillbaka och lyfte
händerna som om han ville avvärja ett slag.
»Fru Dyveke är död», sade kammartjänaren.
Konungens män hade under tiden hunnit fram och
skockade sig omkring dem. Hans nåde såg från den
ena till den andra med en så underlig blick, att ingen
förr sett honom sådan. Det var ingen av dem, ej ens
dem, som smädat Dyveke mest, som inte i detta
ögonblick önskade henne tillbaka till livet, så hjälplös var
konungen i sin sorg.
»Eders nåde», sade Mogens Gjöe och hoppade av
hästen och rörde vid konungens arm, »låt oss rida
så fort hästarna kunna springa. Kanhända Albrecht
överdriver och att det ännu finnes hjälp.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
