Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungen såg på honom med uttryckslösa ögon.
Så gick han fram till Albrecht Hohendorff med ansiktet
tätt intill hans, men frågade ingenting.
»Fru Dyveke är död», upprepade Albrecht.
Konungen hoppade upp på sin häst och red mot
Köpenhamn.
Han red så fort, att de hade svårt att följa honom,
så stannade han plötsligt hästen med ett ryck och höll
stilla på vägen och stirrade framför sig. Så red han
en stund igen och så höll han stilla och så fortfor
han, tills han nådde Västerport.
När vakten kom ut och gjorde honnör, höllo han
och hans män utanför porten. De undrade, om det inte
var konungens mening att rida in, men han höll stilla,
tills han plötsligt satte sporrarna i hästen, så att den
i ett tag sprängde genom porten. Så red truppen med
dånande hovslag genom gatan, tills de nådde Sigbrits
port. Konungen hoppade av hästen och gick in och
hans män blevo sittande nå sina gångare, ovissa om
vad de skulle göra.
»Låt oss rida till slottet», sade Mogens Gjöe. »Hans
nåde har ingen användning för oss i detta ögonblick
och kommer inte att sakna oss.»
Det var sent på kvällen, när konungen lämnade
Sigbrits hus. Albrecht von Hohendorff hade väntat på
honom och följde honom till slottsporten. Hans nåde
gick med fasta steg och sade inte ett ord. Han fick
vänta en stund, innan porten öppnades och stod tåligt
med händerna på sitt stora svärd. Albrecht tänkte
att han aldrig hade sett honom så stilla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
